Ingen bild. Ingen rubrik. Känns bäst såhär. Jag vet inte vad jag ska skriva. Det känns i fingrarna, kliar, att jag behöver det. Men en liten knuff om vad skulle hjälpa. Hmm. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om positionen jag befinner mig i nu, jag känner mig nästan apatisk. Jag känner heller inte någon skillnad på mina känslor. Är det kärlek eller avund ? Är det för att jag är så ensam som jag intalar mig själv att jag är kär, eller är det för att jag en gång var kär och nu inte vill att någon annan ska få henne. Sånt här finns det ingen logik i och jag ser fram emot ännu fler sömnlösa nätter, där jag ligger ensam i min säng och funderar. I tystnaden eller med sällskap av musiken i min iPod.
"Ta ett självständigt beslut " sjunger Jocke Berg just nu och jag känner att det är som ett tecken. Nu mer kommer dessutom inte den här texten ha något särskillt sammanhang. Känner att jag enbart behöver skriva av mig. Vill inte tillbaka till dåtiden, vill inte tillbaka till de stunderna jag mår sämst över. Jag kommer ihåg vad som hände och hur jag mådde. Vill inte dit igen. Men detta handlar då om två saker. Jag känner att jag måste, vilket också gäller båda fallen. För att jag någon gång ska kunna bli fullt lycklig i mitt lilla liv. Så måste jag komma över det hela, detta gäller då en sak. Den andra saken vet jag att jag inte borde gå tillbaka till, men jag vill. På måndag.
Båda dom här sakerna förstör, det gör dom. Men enligt mig så förstör den ena till det bättre och den andra till det sämre. Folk håller inte med. Det vet jag och tyvärr så skiter jag i det just nu. Det är mitt liv, mina val. Jag vet inte hur. Men allt detta kommer lösa sig. Och åter till mina föräldrar, vänner och släkt. INGET ATT OROA SIG FÖR ! Det är bara dramaqueenen som skriver av sig lite. Bara så att ni vet.
Ville bara få det sagt innan ni tror att jag är grovt depprimerad och borde spärras in på någon avdelning för depp-ungar. Så är inte fallet. Jag har bara för många bollar i luften, för mycket saker på min lilla hårddisk, för många digestive kex i munnen. That's it. Folk som nu läser min blogg för första gången måste tro att jag är störd i huvudet men det är jag inte, oftast. Det är bara att jag har inte bloggat på ett tag eller gått på en Aggro promenad med baby på ett tag så det väller bara över.

Detta känns hemskt, jag längtar nästan till skolan börjar. Jag vet , det är sommarlov, ha kul, bla bla bla, men jag kan inte hjälpa att jag vill tillbaka till vardagen ,med rutiner och skolarbete som gör att jag inte har tid att tänka på sånna här saker som gör mig helt konstig i huvudet.  Jag har inte lust med att tänka på massa skit som egentligen inte har någon betydelse. Jag vet inte, jag sluddrar bara på. Kanske kan klämma ur mig ett vettigt inlägg om en kvar eller en dag eller så. Nu när jag skrivit av mig.

Ajöken!