Klockan är 23.37, bara så ni vet.
Christina har nu blivit mycket motiverad till att gå ner i vikt. I morgon böjrar det. Hon ska promenader med pappa varje morgon. Christina känner peppen och det här ska gå!

Här bestämmer jag mig för att sluta skriva i tredje person då folk kan tro att jag är lite störd i huvudet. Här sitter jag och poppar Veronica Maggio, singel deppar och viktnedgångs peppar.
Fin blandning det där, fint som snus. Inte för att snus är fint men ni förstår vad jag menar. Jag önskar att jag var född på Barna i bullerbyn tiden. Jag hade kunnat bo i mellangården och så hade mina kompisar bott i sörgården och norrgården. Det hade varit så mycket lättare än att ha kompisar som bor i Karlshamn, Eskilstuna och alla andra ställen som ligger helt åt helvete.  Nu skrev jag helvete, det är inte bra. Men jag kände att det ordet passade in ganska bra, tyvärr. Skärpning på mig.

Och nu hoppar vi lite balnd ämnena tycker jag. En sak jag har funderat på en hel del och blir bara argare och argare över ju mer jag tänker på det är hur stört det är att man som tjej inte ska kunna åka komunalt ensam efter solnedgången utan att oroa sig. Att när man sitter där på pendeln ensam hem ifrån Egalia och hoppas, ber, att det inte ska kliva på några läskiga/obehagliga människor. Och när det väl gör det så sitter man där och försöker komma ihåg hur dom ser ut, vilket pendeltåg man tar och vilken vagn man sitter i för att vid risk av misshandel och våldtäkt kunna ta fram övervaknings-banden ifrån den vagnen så man kan identifiera dom lättare.
Att man låtsas prata i mobilen när man går ifrån pendeln vid händelsen av att dessa killar hoppar av vid samma station och går åt samma håll. Allt för att dom inte ska ge sig på en. Och detta är helt stört, att dessa killar kan vara de snällaste i världen tänker man inte på när man går där helt ensam och rädd.
Detta är inte okej. Slutade titta på efterlyst (programmet med mysigaste Hasse och G.W) för att jag blev rädd, rädd för att gå ut över huvudtaget. Ska det vara såhär ? Nä, det ska det inte, men ändå så är det så. Jag blir så ARG! Vad hände med världen egentligen?
Nä, nu ska jag sluta skriva om detta för jag blir bara arg. Lika arg som Simba är på Scar när han återvänder till lejonklippan, lika arg som Ronja blir på sin pappa Mattis när han hotar att döda Birk.

Erkänner också att jag är lite stolt över att jag bara använt en (?) svordom i hela blogginlägget med tanke på hur upprörd jag är just nu.
Ska ta ett glas vatten och titta på Becker på comedy central i väntan på Dead Like Me.
I morgon börjar mitt nya liv.. typ.
Dags för att gå ner minst 7 kilo.
Hejja Hejja!! Ni kan följa min framgång (om det blir någon) i bloggen.

Ajöken!
Nu är klockan 23.55, bara så att ni vet.