Det här känns så galet cheesy, men jag orkar inte skicka ett långt sms, för det tar 100år att skicka, dessutom så är det svårt att uttrycka sig med en T9 ordlista eftersom den har så löjligt få ord.
Det är jobbigt att du är så ledsen, inte för att jag menar att det är jobbigt jobbigt, men det känns lixom så fel eftersom du altid har varit en glad person. Finaste lilla Ingrid <3 Jag kan ju börja med att skriva hur glad jag är att vi började umgås, fatta ifall vi inte hade gjort det. Vem hade då tröstat mig när Lisa dog ? Du satt dä, mådde piss efetrsom du var galet sjuk och du grät när jag grät och det kommer jag aldrig glömma.
Du var ju den ända som brydde sig. Och det var guld värt. Du är guld värd. Verkligen.
Alla gånger jag hängt hemma hos dig efter skolan. En underbar undanflykt ifårn hemmet och skolan. De gånger du hjälpt mig med matten och allt annat underbart du gör för mig. Det kanske verkar som att jag inte uppskattar det, men det gör jag. Jag har bara svårt att uttrycka mig verbalt till en person. Jag hakar oftast upp mig och säger fel saker. Och det här känns kansigt, att sitta och skriva ett blogginlägg till en person, men jag får helt enkelt bortse ifrån det.
För om jag kunde så skulle jag skriva en bok till dig. Det skulle då bli en ganska kort bok, men du förstår vad jag menar.
Jag hoppas att det här inlägget får dig att förstå hur mycket jag tycker om dig. Ok ?
För det gör jag.
Finaste snällaste underbaraste raraste roligaste coolaste bästaste Ingrid <3

Löv u DingDing