Förlåt för at jag inte har uppdaterat, Verkligen, men jag passade min kusin i fredags. Sen kom Moa hit och vi glodde på film, igår så tittade vi också på film haha, och sen fick vi gäster. Och för att avsluta kvällen så somnade jag till Scary Movie 2.. Med korta avbrott över till trean där The Green Mile visades.
Men nu ska jag kort skriva lite om Borås tänkte jag, och vänta er inget positivt nu haha..

Borås var ett avlopp, eller i alla fall djurparken. hade brutalt tråkigt, maten var äcklig, djuren hade felanpassade häng osv,osv. Bussresan var fan en mardrömm men tack Linn för att du gjorde den bättre !
Vi mellanlandade (med bussen) på ett ställte som hette Ödeshög. Det var lite awsome, man kunde kissa, köpa mat och strcka på benen. Och precis när vi skulle åka vidare så kom det typ 1000000 kajor och invaderade gräsmattan.
Ödeshög var bra, Borås var inte bra.
För att summera hela resan så får den -9 poäng (och för er som inte förstår så är det där 9 minus)..
Det som gör att det inte blev -100 är att dom hade söta djurungar.. Elefant, björn, giraff och Elefant + några till som jag inte kommer ihåg vad det var fär några.




Och sen blir det inte mer bilder, för dom andra jag tog sög och dom bilderna jag tog på Linn på Bussen lär hon mörda mig för ifall jag lägger upp dom.. så haha ni får nöja er med dessa.
Nu ska jag käka frulle och sen ska jag till Grönana, lite sent ute men vafan, mindre folk, mindre kö osv !
Men om jag orkar så uppdaterar jag när jag kommer hem.
Vilket jag förmodligen kommer göra eftersom jag har dåligt samvete för att det var tre dagar sen jag bloggade..

Ajöken!
Och för att avsluta det hela så lägger jag även upp en bild på Shige och Massu.. samt en live video med KAT-TUN ni kan roa er med under dagen.

Om 4 timmar och 45 minuter så åker jag till skolan. Så tragiskt det låter egentligen..
Men men, Borås it is.
Stackars små ettor säger jag bara. jag tyckte kolmården var en pina men då var det ju "bara" en bussresa på två timmar utan någon man känner. Nu är det istället 6 timmar, och de små stackarna ska åka ensamma. Jag hoppas dom har hunnit gadda ihop sig med dom i sin grupp för det han inte jag göra. för i så fall blir ju resan lite mindre jobbig.
Men men ,se det positivt, i morgon bitti så kommer vi få se när djuren släpps ut på savannen. En sak som vanliga besökare inte får göra. Det kommer bli intressant. Det ska också vara fint väder i morgon så det gör ju också saken lite bättre. Jag har fixat i ordning så att risken för mig att bli åksjuk är minnimal. Jag ska sitta längst fram i bussen, jag har plåster på naveln, jag ska ta en åksjuketablett innan jag åker hemmifrån och jag har åksjuke-tuggummin i väskan. Så förhoppningsvis så kommer jag klara mig.

Sitter och tittar på Hana Kimi och väntar på att tiden ska gå.
Passar även på att ladda kameran, mobilen och iPoden. Skulle vara sjukt tragiskt ifall någon av de ovannämna skulle dö. Mest mobilen och iPoden då, men kameran vore det också synd på.


Fick även ett mail nyss ifårn min kompis Risa ifrån Japan. Hon skrev att hon hade varit på IKEA och blev sugen på att äta köttbullar, så det gjorde hon. Och hela mailet handlade i stort sett om hur gott det var. Haha gulligt värre eller vad?
Men hon tycker förmodligen samma sak om när jag skriver till henne hur mycket jag älskar onigiri* och sushi.
Men men, kulturkrock till 100 alltså.

Ska fortsätta titta på Hana Kimi, eller Nobuta wo produce, fick lite beslutsångest tyvärr.. Men det löser sig nog haha.

Ajöken!

*Onigiri = Risbollar av sushiris som ofta innehåller t.ex. kyckling, skagenröra, tonfisk, grönsaker, frukt osv osv. Antingen så är dom helt inlindade i sjögräs eller så är det en liten bit sjögräs som man kan hålla i. Man kan också blanda i olika sorters flingor (snarare smulor) i riset för att smaksätta det också. Då får risbollarna lite olika färger.
och något jag brukar göra, om jag har tid, är att forma bollarna till små djur, t.ex katter, kaniner osv, sjögräs är lätt att klippa till och snabbt så har man söta risbollar.
Mumms på det !

Brottom Brottom. Måste gå om tio minuter och jag ahr inte fixat i ordning riktigt allt än. Ändå så sitter jag här, framför datorn. Underligt fenomen. Den här låten har ju inte funnits så jätte överdrivt länge.
Jag älskar den, jag älskar henne. Punkt.
Så här har ni att underghålla er med tills jag kommer hem.

Just det, en kort redovisning om vad jag köpte inne i Jakan idag. Vart ingen väska för med min tur så hade inte lönen kommit och mamma hade inte pengar att lägga ut, efter att ha köpt massa skolmaterial till lilla mig. Så den underbara rosa väskan får vänta ytterligare en vecka eller två.. Hoppas bara att den inte tar slut.
Det var förövrig ett sju ämnes block, en mapp med massa fack eller vad man ska kalla det för som jag kan ha alla papper och shit våran skola kastar på oss, ett Hello Kitty pennskrin och massa pennor, sudd, stift.
Och icke att förglömma dom underbara små postit lapparna man kan sätta i böckerna så man vet vart allt det viktiga står.
I morgon börjar jag klockan elva och ska då endast prata om mer APU och exkurstionen vi ska göra till Borås i morgon natt. Tyvärr så funkar inte det för mig att mobilblogga så en update på torsdagen kommer vara ganska obefintlig om det inte är så att (vilket inte är så troligt) jag är sjukt pigg när jag kommer hem där runt elva snåret på kvällen. Då lovar jag er en update. Annars får ni vänta tills på fredag.

In till stan direkt efter skolan för att köpa tillbehör till risbollarna jag ska göra i morgon. Måste ju ha något att äta på bussen, kommer även behöva mackor eftersom vi inte får någon middag...

Ingen bild. Ingen rubrik. Känns bäst såhär. Jag vet inte vad jag ska skriva. Det känns i fingrarna, kliar, att jag behöver det. Men en liten knuff om vad skulle hjälpa. Hmm. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om positionen jag befinner mig i nu, jag känner mig nästan apatisk. Jag känner heller inte någon skillnad på mina känslor. Är det kärlek eller avund ? Är det för att jag är så ensam som jag intalar mig själv att jag är kär, eller är det för att jag en gång var kär och nu inte vill att någon annan ska få henne. Sånt här finns det ingen logik i och jag ser fram emot ännu fler sömnlösa nätter, där jag ligger ensam i min säng och funderar. I tystnaden eller med sällskap av musiken i min iPod.
"Ta ett självständigt beslut " sjunger Jocke Berg just nu och jag känner att det är som ett tecken. Nu mer kommer dessutom inte den här texten ha något särskillt sammanhang. Känner att jag enbart behöver skriva av mig. Vill inte tillbaka till dåtiden, vill inte tillbaka till de stunderna jag mår sämst över. Jag kommer ihåg vad som hände och hur jag mådde. Vill inte dit igen. Men detta handlar då om två saker. Jag känner att jag måste, vilket också gäller båda fallen. För att jag någon gång ska kunna bli fullt lycklig i mitt lilla liv. Så måste jag komma över det hela, detta gäller då en sak. Den andra saken vet jag att jag inte borde gå tillbaka till, men jag vill. På måndag.
Båda dom här sakerna förstör, det gör dom. Men enligt mig så förstör den ena till det bättre och den andra till det sämre. Folk håller inte med. Det vet jag och tyvärr så skiter jag i det just nu. Det är mitt liv, mina val. Jag vet inte hur. Men allt detta kommer lösa sig. Och åter till mina föräldrar, vänner och släkt. INGET ATT OROA SIG FÖR ! Det är bara dramaqueenen som skriver av sig lite. Bara så att ni vet.
Ville bara få det sagt innan ni tror att jag är grovt depprimerad och borde spärras in på någon avdelning för depp-ungar. Så är inte fallet. Jag har bara för många bollar i luften, för mycket saker på min lilla hårddisk, för många digestive kex i munnen. That's it. Folk som nu läser min blogg för första gången måste tro att jag är störd i huvudet men det är jag inte, oftast. Det är bara att jag har inte bloggat på ett tag eller gått på en Aggro promenad med baby på ett tag så det väller bara över.

Detta känns hemskt, jag längtar nästan till skolan börjar. Jag vet , det är sommarlov, ha kul, bla bla bla, men jag kan inte hjälpa att jag vill tillbaka till vardagen ,med rutiner och skolarbete som gör att jag inte har tid att tänka på sånna här saker som gör mig helt konstig i huvudet.  Jag har inte lust med att tänka på massa skit som egentligen inte har någon betydelse. Jag vet inte, jag sluddrar bara på. Kanske kan klämma ur mig ett vettigt inlägg om en kvar eller en dag eller så. Nu när jag skrivit av mig.

Ajöken!

Jag har inte skrivit på ett tag. Det ber jag om ursäkt för. Men å andra sidan så har jag sommarlov, jag har ställen att besöka och folk att träffa vilket leder till att varje morgon (nästan) så har jag en påminnelse på mobilen om att jag ska träffa någon. Funderar på att lägga in samma sak när det kommer till bloggen. Då skulle den kanske uppdateras oftare..
Så vad för intressanta saker har jag att ta upp idag då ?
Inte särskillt många tyvärr. Har fortfarande lite problem med hela det här tänket. Hela nätterna spenderas med att ligga och lyssna på musik och tänka. Låten som går om och om igen just nu är Crush och Sad to say.
Ena är amerikansk lovy-duvy låt och den andra är en japansk R'n'B låt. Dom är riktigt bra. Kent också, Kent är ett band som jag inte trodde jag kunde tycka om mera, men för var dag som går när jag lyssnar på dom så blir jag mer och mer förälskad. Synd att bandet enbart består av pöjkar som är lite väl gamla för mig. Annars hade jag haft en massa potentiella partners. Vilket åter får mig fram till varför jag ligger sömnlös om nätterna. Inte okej. Ska sluta leta efter löv och låte den komma skuttandes till mig. Så galet less på att bli sårad och besviken. Jag och Voltaire kan leva ett liv ensamma, med lite besök av Ben&Jerry.. Och Kafka får vi ju inte glömma.

Nu ska jag äta vinäger och salt chips, titta på Sagan om de två tornen och sen ska jag försöka sova. Lycka til med det säger jag bara.
Och jag ska ta och be om ursäkt för att mina blogginlägg inte alls är lika poetiska och roliga att läsa längre. jag har ingen inspiration. Men det kommer nog tillbaka snart, hoppas jag.
Får ta och suga på min pipa när jag bloggar, inläggen brukar bli bra då. Hade haft pipan i munnen just nu om det inte varit för att jag är för lat och inte orkar gå och hämta den i mitt rum.. Som ligger ungefär 10+ meter härifrån.

Ajöken!

Jag har legat och tänkt hela natten, detta resulterar i en bankande huvudvärk och rödsprängda ögon. Och trotts allt det här tänkandet så är jag inte ett dugg smartare. För när man börjar överanalysera så blir inget logiskt, allt blir en ännu värre röra än vad det var från början.. Så nu sitter jag här och känner mig helt apatisk, lyssnar på Imogen Heap och funderar fortfarande. Det är jobbigt det här, att fundera. Man blir osams med sina tankar och sånt är aldrig bra. Man fattar konstiga beslut efterom allt i huvudet är som en gröt, och när det kommer en männsika som låter logisk och har struktur i skallen så litar man helt enkelt på denne persons beslut.
"Oh no, You don't care a bit. You don't care a bit..." Imogen Heap - Hide and Seek, finaste låten just nu. 
Men åter till mina fundersamma tankar om absolut ingenting. Det jag har kommit fram till i detta pottpurri av tankar är att just nu är jag rädd för att göra fel. Rädd för att skrämma bort människor.  Jag önskar att jag kunde vara mer säker på mig själv. Men av någon anledning så har allt mitt förtroende för mig själv försunnit, sjunkt till botten.. Och jag vet faktiskt inte vad jag ska göra för att återställa det...

Ajöken!

Ojojoj vilket helg det har varit.
Midsommar hemma hos Lou var så sjukt mysigt, pizza och cheesecake. Gifflar och nötter. Helt wunderbart. Runt fat boy RUN! Är förövrig en av mina nya favorit filmer. Happy-go-lucky film till tusen!
Ikväll blir det bio. I morgon ska jag och Lou baka, men varför är en hemlighet.
Det var förövrig en regnbåge igår. Jag älskar regnbågar, så himmla fina.
Så står man där på mormor och morfars tomt, känner doften av blöt asfalt och ser vackr färger på himmlen, och just då, precis i den stunden så känner man sig så liten. För det är säkert massa andra människor som står och tittar på den där regnbågen. Samma sak när det regnar i hela sthlm och man är ute på promenad, då vet man att det är någon människa, kanske på söder eller i gamla stan som också är ute och blir blöt. Då känner man sig inte ensam längre.
Sånt där är både coolt och lite läskigt tycker jag.
Känns fortfarande inte som sommarlov, det är lite jobbigt.. Men jag klarar mig, så länge jag är ledig så ska jag inte klaga.
Jag undrar vart solen har gått och gömt sig, känns lite tomt utan den.
Nu spårar detta ut något kolosalt, och jag känner att jag orkar faktiskt inte skriva mera..

Ajöken!