Ingen bild. Ingen rubrik. Känns bäst såhär. Jag vet inte vad jag ska skriva. Det känns i fingrarna, kliar, att jag behöver det. Men en liten knuff om vad skulle hjälpa. Hmm. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om positionen jag befinner mig i nu, jag känner mig nästan apatisk. Jag känner heller inte någon skillnad på mina känslor. Är det kärlek eller avund ? Är det för att jag är så ensam som jag intalar mig själv att jag är kär, eller är det för att jag en gång var kär och nu inte vill att någon annan ska få henne. Sånt här finns det ingen logik i och jag ser fram emot ännu fler sömnlösa nätter, där jag ligger ensam i min säng och funderar. I tystnaden eller med sällskap av musiken i min iPod.
"Ta ett självständigt beslut " sjunger Jocke Berg just nu och jag känner att det är som ett tecken. Nu mer kommer dessutom inte den här texten ha något särskillt sammanhang. Känner att jag enbart behöver skriva av mig. Vill inte tillbaka till dåtiden, vill inte tillbaka till de stunderna jag mår sämst över. Jag kommer ihåg vad som hände och hur jag mådde. Vill inte dit igen. Men detta handlar då om två saker. Jag känner att jag måste, vilket också gäller båda fallen. För att jag någon gång ska kunna bli fullt lycklig i mitt lilla liv. Så måste jag komma över det hela, detta gäller då en sak. Den andra saken vet jag att jag inte borde gå tillbaka till, men jag vill. På måndag.
Båda dom här sakerna förstör, det gör dom. Men enligt mig så förstör den ena till det bättre och den andra till det sämre. Folk håller inte med. Det vet jag och tyvärr så skiter jag i det just nu. Det är mitt liv, mina val. Jag vet inte hur. Men allt detta kommer lösa sig. Och åter till mina föräldrar, vänner och släkt. INGET ATT OROA SIG FÖR ! Det är bara dramaqueenen som skriver av sig lite. Bara så att ni vet.
Ville bara få det sagt innan ni tror att jag är grovt depprimerad och borde spärras in på någon avdelning för depp-ungar. Så är inte fallet. Jag har bara för många bollar i luften, för mycket saker på min lilla hårddisk, för många digestive kex i munnen. That's it. Folk som nu läser min blogg för första gången måste tro att jag är störd i huvudet men det är jag inte, oftast. Det är bara att jag har inte bloggat på ett tag eller gått på en Aggro promenad med baby på ett tag så det väller bara över.

Detta känns hemskt, jag längtar nästan till skolan börjar. Jag vet , det är sommarlov, ha kul, bla bla bla, men jag kan inte hjälpa att jag vill tillbaka till vardagen ,med rutiner och skolarbete som gör att jag inte har tid att tänka på sånna här saker som gör mig helt konstig i huvudet.  Jag har inte lust med att tänka på massa skit som egentligen inte har någon betydelse. Jag vet inte, jag sluddrar bara på. Kanske kan klämma ur mig ett vettigt inlägg om en kvar eller en dag eller så. Nu när jag skrivit av mig.

Ajöken!

Jag har inte skrivit på ett tag. Det ber jag om ursäkt för. Men å andra sidan så har jag sommarlov, jag har ställen att besöka och folk att träffa vilket leder till att varje morgon (nästan) så har jag en påminnelse på mobilen om att jag ska träffa någon. Funderar på att lägga in samma sak när det kommer till bloggen. Då skulle den kanske uppdateras oftare..
Så vad för intressanta saker har jag att ta upp idag då ?
Inte särskillt många tyvärr. Har fortfarande lite problem med hela det här tänket. Hela nätterna spenderas med att ligga och lyssna på musik och tänka. Låten som går om och om igen just nu är Crush och Sad to say.
Ena är amerikansk lovy-duvy låt och den andra är en japansk R'n'B låt. Dom är riktigt bra. Kent också, Kent är ett band som jag inte trodde jag kunde tycka om mera, men för var dag som går när jag lyssnar på dom så blir jag mer och mer förälskad. Synd att bandet enbart består av pöjkar som är lite väl gamla för mig. Annars hade jag haft en massa potentiella partners. Vilket åter får mig fram till varför jag ligger sömnlös om nätterna. Inte okej. Ska sluta leta efter löv och låte den komma skuttandes till mig. Så galet less på att bli sårad och besviken. Jag och Voltaire kan leva ett liv ensamma, med lite besök av Ben&Jerry.. Och Kafka får vi ju inte glömma.

Nu ska jag äta vinäger och salt chips, titta på Sagan om de två tornen och sen ska jag försöka sova. Lycka til med det säger jag bara.
Och jag ska ta och be om ursäkt för att mina blogginlägg inte alls är lika poetiska och roliga att läsa längre. jag har ingen inspiration. Men det kommer nog tillbaka snart, hoppas jag.
Får ta och suga på min pipa när jag bloggar, inläggen brukar bli bra då. Hade haft pipan i munnen just nu om det inte varit för att jag är för lat och inte orkar gå och hämta den i mitt rum.. Som ligger ungefär 10+ meter härifrån.

Ajöken!