Idag blir det debut för Chrissys Hiss vs Diss.
Och ämnet är Japan.
Jag kommer som sagt hissa lite och dissa litte för att ni ska ha något roligt att läsa.

Underbara Sakura blommor ♥

Hissar:

* Maten:
Absolut maten. Inget under direkt att Japanerna blir 100 år. Ångkokta grönsaker, ris och rå fisk, bovete nudlar, tofu och massa andra nyttigheter. Det är heller inte så svårt att hitta billiga ställen att äta på. Sushi ställen eller nudelställen som inte är mycket mer än ett hål i väggen serverar den mest underbara maten till dom mest ofattbara låga priserna. Trevliga arbetare och man bliralltid (nästan) välkomnad när man kommer till resturangen.

* Folket:
Människorna i Japan är som alla säger ytterst trevliga. Långa bugningar och artighetsfraser ingår i deras vardag, och även som gaijin (utlänning) så får man ta del av deras gästfrihet.
Även fast alla inte ser oss som bra människor (tar upp det mer när jag dissar) så bugar dom åt oss också. Dom ska alltid vara sist med att säga tack och du blir behandlad som kunglig så fort du går in i en affär.

* Variationen:
Det mesta är ytters varierande. Mode, affärer, musik. Och visst finns sånt i sthlm också, det säger jag inte emot, men det finns garanterat mer i Japan. I detta underbara land så finns det hela gator och shoppingcentrum riktat till oss ungdomar och affärer som passar alla smaker. Dessutom är det inte lika konstigt i japan att klä sig som Lolita, eller någon annan ganska extrem stil. Det är vardagsmat. Här blir man utstirrad som om man vore dum i huvudet.

* Renlighet:
Tokyo är det renaste stället jag har varit på i hela mitt liv. Det är ett ställe där jag skulle kunna äta något jag tappat på marken. Nedtrampade tuggumin fanns inte, möjligtvis ett i en trappa i Ueno. Och den trappan spärrade dom av på torsdagen när vi var där för att skrapa bort tuggummina.
Dom torkade rulltrapporna varje dag, dom åkte lixom upp samtidigt som dom hade trasor längs med för att få bort skit. Inget skräp på backen, inget klotter (såg bara en tag en gång och det var på en schabbig bakgata) på tjottan (toaletten) var det så rent och fräscht att jag skulle kunna laga mat på toalettsitsen och äta maten ifrån golvet. Inte heller var man äcklad och rädd för att behöva trycka på spolknappen, det spolade automatisk. Tillochmed tjottan som enbart är ett hål i marken (i stort sätt) är fräschare än de ofentliga toaletterna i sthlm. 

Det finns såklar fler saker att hissa men klockan är mycket och ska jag orka med det negativa också så får jag hoppa lite..

Dissar:

* Språkbarriären:
Japaner japaner japaner som nästan enbart jag japanska japanska japanska.
Vissa kan ytterst lite engelska som blir förvandlad till så kallade engrishu.
Detta är enligt mig charmigt men mycket jobbigt. Ibland förstår man inte alls vad dom säger så att beställa mat går oftast ut på att peka på menyn och hoppas på det bästa. Att fråga om vägen är nästan en ren omöjlighet, helt galet svårt. Speciellt när taxichaufförerna inte ens är hundra med tanke på Tokyos vansinniga adress-system. Inga namn, bara nummer i konstiga ordningar.
Men ibland har man tur, om man kommer till en mer internationell affär så kan det (om man har brutal tur) finnas en engelsktalande japan som är allmänbildad och kan berätta hur man ska gå (Ja Lou, jag tänker på han i mobilaffären som berättade hur man kom till Doni i shibuya...)

* Främlingfientligheten:
Japan är det enda landet i världen. Kan man skicka post utanför japan, jasså det hade vi ingen aning om. Jävla gaijins som kommer och förstör vårt vackra land, hoppas dom bara är här på semester.
Detta är bara några saker, och om man kan japanska flytande så kan man som turist lätt höra att folk snackar skit om en på japanska i tron om att dom inte kan deras underbara språk.
Men en notis i detta är att det här oftast gäller de äldre, ungdomarna är oftast mycket trevligare. Men som alltid finns det undantag. Små söta tanter som försiktigt klappar en på axeln och berättar hur "kawaii" man är och att örhängena man precis har köpt i Ikebukoro är KAKOII! (bra, coola, tuffa)

* Utseendefixeringen:
Det är inget fel i att vara mån om sitt utseende, men Japanerna kan gå ganska mycket i överdrift. Man ska ha stora bröst, men det är inte jätte hett att visa uringning, ryggen och benen ska det vara. Så varför man ska äts F-cup cakes förstår jag då inte. I tidningen Ageha (Gyaru och Hostess tidning) så fanns en tabell som visade att om man är --- lång så är det normalt att väga --,- men man ska helst väga --,-.
Jag är 1,71. I tidningen stog det att jag normalt ska väga ca 63 kg, men att jag helst skulle väga 53kg.
Så om du tar fram din normalvikt, ta bort tio kilo så har du det japansak idealet.
För min del, som har breda höfter så var det ganska omöjligt för mig att hitta ett par byxor i japan, sen så har jag ju inte de smalaste låren heller, men sak samma.
detta kan vara lite frustrerande. Men har man skinn på näsan och orkar prova jeans i affärer så kan man ju hitta jeans som passar som en smäck. Dock hade jag aldrig den turen.

Nu gör min rygg ont och jag orkar inte skriva mer.
Som ni ser så finns det ju mer positivt än negativt och om man är smal, kan japanska och är halvasiat så klarar man sig SUVERÄNT i japan. Andra får helt enkelt kämpa på.

Nä nu överdriver jag kanska mycket, så svårt är det inte alls att klara sig i Japan. Jag lovar!
Och hade det varit så här jobbigt så hade jag aldrig velat flytta dit.
Här kommer lite bilder också om det jag har pratat om .. :